Mellan Mellerud och Dalskog

Svartvitt i gråväder

På vägen hem från Mellerud häromdagen tog jag mig tid att stanna och ta några bilder i gråvädret. När jag stod vid en järnvägsövergång kom en man i skogsarbetarkläder fram och funderade över vad jag höll på med - om jag behövde hjälp med något. Jag visade bilderna på displayen och han sa pliktskyldigast - fina bilder. Det fortsatte i ett långt och ganska djuplodande samtal, mest om livet och att det gällde att ta vara på de goda stunderna. Så åkte jag därifrån och funderade om jag hade kunnat förklara för honom varför jag tagit tid och kameraslitage för att fånga de här bilderna. Men hur förklarar man något som man inte förstår själv? Inte kan jag använda de här bilderna till något. Det är ögonblicket med ögat mot sökaren när ytor, linjer och valörer blir till en vision i hjärnan som sedan kanske inte motsvaras av den värdiga bilden men det spelar ingen roll. Kanske är det som när en musiker improviserar över en ganska intetsägande melodislinga men som i ögonblicket får eget liv. Hm ...